”Hotell- och restaurangbranschens betydelse för främjandet av anständigt arbete i Argentina”

Ett seminarium som bådar gott för anständigt arbete i sektorn

Den 9 maj arrangerade den argentinska hotell- och restaurangnäringens branschorganisation FEHGRA tillsammans med turism- och arbetsmarknadsdepartementen ett seminarium med titeln ”Hotell- och restaurangbranschens betydelse för främjandet av anständigt arbete i Argentina”. Seminariet hölls i utrikesdepartementets lokaler i Buenos Aires. Nedan följer en skildring av seminariet som det tedde sig för en arbetstagare som inbjudits att delta.

Ur ett arbetstagarperspektiv var det glädjande att se att branschen och de två berörda departementen (turism och arbetsmarknad) var så angelägna att sponsra evenemanget. Jag gissar att ursprungsidén bakom evenemanget kläcktes på det trepartsmöte vi arbetstagare organiserade i fjol på ILO, där vi försökte föra in frågan om anständigt arbete som ett viktigt inslag i alla diskussioner.

Vi tror att det var på det mötet som FEHGRA vidtog de första åtgärderna för att uppmuntra sina medlemmar att eftersträva anständiga arbetsvillkor i alla sina aktiviteter – med anständiga arbetsvillkor menar jag då anständiga löner och respekt för arbetstagarnas och fackets rättigheter, miljöskydd och ett övergripande hållbarhetsperspektiv i alla affärsverksamheter.

Ett par utmärkta presentationer levererades av FEHGRA:s ordförande Oscar Ghezzi och chefen för organisationens juridiska avdelning, Francisco Costa.

Turismminister Enrique Meyer som högtidligt lovat att främja anständigt arbete i Argentina höll också en mycket bra presentation.

Professor Bernardo Kliksberg som är expert på företagens sociala ansvar (CSR) gav en inträngande inblick i ämnet i en fenomenal presentation med titeln ”Betydelsen av CSR och dess möjligheter i turismbranschen”.

I presentationen poängterade Kliksberg med eftertryck hur viktigt det är att det finns fackföreningar i sektorn och varnade för att företagsledningar begår ett misstag när de så ofta föredrar arbetstagare som inte är fackligt organiserade. När han noggrant förklarade fackets roll hördes delar av det medverkande branschfolket knorra högljutt av ogillande.

Han påpekade även att alla är positiva till förändring, men att all förändring börjar på hemmaplan – en anspelning på att företag ofta expanderar så kraftigt att kritiska situationer uppstår som måste hanteras på lämpligt sätt. Det här, sa han, är särskilt fallet vad gäller brännande dagsfrågor, till exempel behovet att spara energi och annan miljöproblematik.

Själv deltog jag i seminariet som gäst, men i egenskap av ordförande för IUL:s HRCT-sektor var jag dessutom inbjuden som talare. Att jag inbjöds att tala på mötet beror sannolikt på mitt förtroendeuppdrag i vår internationella organisation, inte på vem jag är som person.

Anständigt arbete

Ett mångfacetterat begrepp

Jag pratade om att ”anständigt arbete” är ett begrepp med en mycket vidare innebörd än vad som hittills diskuterats på seminariet och att det omfattar bland annat kollektiva förhandlingar, arbetsvillkor, jämställdhet, barnarbete, föreningsfrihet, facklig frihet och social dialog.

Jag hyllade det faktum att allt det här nu står på dagordningen i Argentina och föreslog att den erfarenheten tillåts korsa nationsgränserna.

Jag noterade att ett av skälen till att jag är medlem i IUL är att jag också vill göra något för mitt land, eftersom investeringarna i sektorn i Argentina i allmänhet inte är vad man tror.

Trots att de ledande globala kedjorna finns i landet genom sina varumärken är det mycket få satsningar som finansieras med direkta investeringar från storbolagens sida. I allmänhet finansieras de med argentinska medel som investeras i att bygga hotellanläggningar, och sedan lämnas anläggningarna över till ett globalt varumärke som driver och förvaltar dem.

Om jag sätter mig själv i investerarnas kläder och betraktar det ur deras perspektiv kan jag se att de vill investera i vad som helst som ger den snabbaste avkastningen på investeringen. Och det är något som vi alla – företag, regering och arbetstagare – måste titta närmare på så att vi i regionen kan utjämna uppåt, inte neråt.

I våra länder ser vi att trots att arbetet är samma överallt – att bädda en säng, duka ett bord eller städa en korridor är ju arbetsuppgifter som utförs på liknande sätt överallt i hela världen – så skiljer sig de ekonomiska villkoren och arbetsvillkoren.

Mot en hållbar verksamhet

Några konkreta exempel

Eftersom en tidigare talare hade sagt att hållbarhet ”börjar på hemmaplan” berättade jag att vi på de fyra UTHGRA-organiserade hotellen de sista månaderna bytt ut cirka 3 500 dekorativa glödlampor mot mer energieffektiva LED-lampor.

Förväntningen är att vi på två-tre månader ska spara tillräckligt med energi för att investeringen ska ha betala sig. På det viset sänker vi inte bara våra driftskostnader, vi bidrar också till global hållbarhet eftersom vi drar vårt strå till stacken för att spara energi, vilket ju är extremt viktigt idag.

Jag beskrev också att vi gjort stora insatser för att minska vattenförbrukningen, eftersom vi ju vet att det finns platser där sötvatten är en bristvara. Nyligen kunde vi till exempel i en dokumentärfilm se hur en liten kommun i provinsen Jujuy i norra Argentina till följd av en explosiv tillväxt i hotellnäringen drabbats av vattenbrist inte bara i tätorten utan också i de brunnar som traditionellt används av de lokala jordbrukarna, i synnerhet familjejordbruken.

I provinsen Córdoba – där en viss vattenbrist också råder – organiserar UTHGRA hotellanläggningen Los Cocos. Där har vi borrat egna brunnar tre kilometer från hotellet och från dem leder vi vatten i rör till våra anläggningar. På så sätt undviker vi att påverka sötvattensförsörjningen för människorna som bor i området.

Jag berättade också att vi renar vattnet, både tillflödet och avloppet. Vattnet som leds in görs ”mjukare” genom att avlägsna överflödigt kalk och förhindra att rörledningar, tvätt- och köksmaskiner kalkar igen.

Avloppsvattnet behandlas också, både från kök och badrum. Vi har byggt sedimenteringsbassänger och avskiljare för fasta ämnen, fett och vätska. Reningsprocessen producerar slam som kan användas som gödselmedel och 40 % av det renade vattnet återanvänds för bevattning av parken runt hotellet.

De senaste förbättringarna vi gjort gällde installationen av dubbla rörledningar så att vi kan återvinna ännu mer av det renade vattnet -så kallat gråvatten- för toaletterna. För varje gång vi spolar så slösar vi i princip bort 12-15 liter vatten.

Slutligen släpps delar av det behandlade vattnet som filtreras och renas ut i naturen igen, där andra kan använda det och ha nytta av det.

Jag berättade att vår köksutrustning är ansluten till ett system med solpaneler. Solpanelerna täcker ännu långt ifrån hela energibehovet, men de klarar en stor del av elförbrukningen.

Ur vår synvinkel ser vi ofta hur lokalsamhällen drabbas av turismindustrins ohållbara användning av naturresurser. Vårt hotell till exempel slukade tills nyligen enorma vattenvolymer. Det har förändrats radikalt idag.

Vi bedriver också folkbildning genom att ge varje gäst som bor på vårt hotell i Córdoba en broschyr som förklarar hur de system fungerar som vi installerat för vattenåtervinning, vattenbesparing och energisparande. På så vis försöker vi uppmuntra dem att ändra sitt beteende när de lämnar vårt hotell.

Det här är väl tyvärr inte särskilt vanligt, men om vi alla blir medvetna om att allt måste göras på ett hållbart sätt så är vi säkra på att vi skapar en bättre framtid för mänskligheten.

I dokumentärfilmen som jag nämnde nyss beklagade sig folket i Punamarca – en liten tätort med bara 500 invånare som tar emot 1 500 turister om dagen – över att turistflödet på vissa sätt förändrat deras liv till det sämre. Förr räckte det med en sopbil i veckan, nu behövs det flera sopbilar om dagen. Eftersom de inte har någon lämplig soptipp för skräpet måste de bränna det i det fria, vilket inte är miljövänligt.

För att återvända till seminariet så vill vi berömma branschen för att den satt som mål att främja anständigt arbete, särskilt vad gäller informellt arbete, eftersom vi märker att allt fler företag låter sig övertygas om att det är bättre att överge den sortens negativa fasoner.

Vårt engagemang för anständigt arbete, miljöskydd och hållbarhet i all vår verksamhet beror framförallt på vårt arbete med IUL. I åratal har Rel-UITA främjat de här frågorna och varnat för konsekvenserna av till exempel giftanvändningen i jordbruket samt den omåttliga förbrukningen av och bristen på oförorenat sötvatten.

Över hela världen ser vi enorma problem med detta. I Europa har vindkraftsparker blivit en vanlig syn i många länder och solpaneler monteras på villatak för att producera energi för uppvärmning och varmvatten.

Det är uppenbart att vår framtid också måste förändras på samma vis. Vi vill alla ge våra barn, barnbarn och framtida generationer en bättre levnadsstandard -och för att göra det måste vi få stopp på den galna konsumtions- och miljöförstöringsspiral som hotar att ödelägga alla jordens naturresurser.

Det är en plikt för oss alla.